En arbetsdag i jourssalen

Nödcentralerna fungerar dygnet runt och året om, och därför jobbar jourpersonalen vid nödcentralen alla tider på dygnet. Skiftarbete kräver en viss inställning till arbetet och organiseringen av fritiden. Eftersom jag arbetar i skift, upplever jag inte en regelbunden växling mellan vardag och veckoslut – för mig finns det bara lediga dagar och arbetsdagar. Jag har skapat rutiner som fungerar för mig själv och försökt förena min fritid med de oregelbundna arbetstiderna.

Vår arbetsskiftsrotation börjar ofta med ett morgonskift klockan 7 och pågår i 10–12 timmar. Nästa dag är ett så kallat fokusskift som kan vara morgon- eller kvällsbetonat beroende på behovet av jourresurser. Den tredje dagen kommer jag till nattskiftet, som kan börja klockan 21 och pågå till klockan 7 nästa morgon. Dagen efter ett nattskift är alltid reserverad för sömn. Själv går jag och lägger mig så fort jag kommer hem från nattskiftet och sover till ca 14 på eftermiddagen. Senare än så brukar jag inte sova eftersom jag vill undvika att min sömnrytm rubbas alltför mycket. Efter sovdagen har vi vanligen två lediga dagar, och sedan börjar rotationen igen. Ibland görs undantag från arbetsskiftsrotationen, till exempel på grund av utbildnings- och utvecklingsdagar i arbetsgemenskapen.

Uppgiften under skiftet anges i en plan som uppgjorts på förhand

Idag är det morgonskift. Det första jag gör är att gå till omklädningsrummet, där jag har ett eget klädskåp. Jag byter om till nödcentralsoperatörens tjänstedräkt. Det är för mig en slags övergångsrit från ledigheten till arbetet. Tjänstedräkten stöder min yrkesidentitet, skapar en känsla av samhörighet och stöder professionalismen i arbetsgemenskapen. 

Vi på Kuopio nödcentral ser vår uppgift för dagen på en bordskarta som skiftmästaren gjort. Kartan finns i vårt pausrum. I pausrummet sitter också andra operatörer som snart ska börja sin arbetsdag. Vi pratar om det senaste och förbereder oss tillsammans på den kommande arbetsdagen. Mitt arbetspass börjar kl. 6.45 och slutar kl. 17.00. På bordskartan ser jag att jag ska jobba med mottagning av nödmeddelanden (IVO) fram till kl. 12. Efter det flyttar jag till uppföljningen av uppdrag (TESE) för återstoden av arbetsdagen. 

När jag har reda på dagens arbetsuppgifter beger jag till mitt arbetsställe i joursalen. Först loggar jag in i nödcentralsdatasystemet ERICA och öppnar de övriga systemen som behövs. Jag hämtar också färdigt en kontorsmotionscykel, om jag blir sugen på att trampa den under arbetsdagen. I vårt ergonomiredskapsskåp finns olika redskap som vi använder för att förbättra ergonomin på arbetsstället.

Mottagning av nödmeddelanden är operatörens basarbete

Vid mottagning av nödmeddelanden (IVO) tar jag emot nödmeddelanden och behandlar dem, gör riskbedömningar, ger kunder råd och handledning, lokaliserar händelseplatsen, larmar enheter och ger kompletterande information till myndigheter. Jag avslutar också samtal som inte hör till nödnumret.

I dag är det vardag och nödmeddelanden kommer in i normal takt. Arbetstakten påverkas till exempel av årstiden, veckodagen, klockslaget, helger, resursläget i joursalen och vädret. Högst är tempot under sommarveckoslut då vädret är vackert, människor har semester och trafiken är livlig. Då kan det hända att vi får svara på nödmeddelanden utan avbrott. Under semesterperioden och på helger spelar ett rikligt bruk av alkohol ofta en betydande roll i nödmeddelandena. De lugnaste ögonblicken inträffar på vardagsnätterna under vintern. Då får vi nödmeddelanden då och då, och arbetet känns inte stressigt. Under en vanlig vardag tar en enskild nödcentralsoperatör i genomsnitt emot 70 nödmeddelanden, men under bråda tider kan antalet öka till 100–120 nödmeddelanden. 

På dagtid handlar arbetet ofta om behandling av uppdrag inom den prehospitala akutvården, men på veckoslutskvällar och helger ökar mängden polisuppdrag. Största delen av de mottagna meddelandena går ut på basuppdrag, till exempel icke-brådskande akutvårdsuppdrag, eller situationer som inte kräver att någon myndighetshjälp larmas till platsen. Som operatör är det min uppgift att med hjälp av uppdragshanteringsinstruktionerna avgöra på vilken myndighet ett uppdrag eventuellt ankommer eller om uppdraget ankommer på någon myndighet alls.

Till all lycka är stora olyckor, fall av plötslig livlöshet, allvarliga brottsfall eller andra krävande situationer ganska få i relation till det totala antalet nödmeddelanden. Största delen av arbetet gäller basuppgifter, men de har naturligtvis stor betydelse för medborgarnas övergripande säkerhet.

Uppföljningen av uppdrag stödjer mottagandet av nödmeddelanden och samarbetsmyndigheternas insatser

Klockan 12 är det dags för mig att byta uppgift till uppföljning av uppdrag. Jag sätter mig vid ett bord längst fram i salen och går igenom pågående uppdrag och situationer med den operatören som lämnar över uppgiften. I dag verkar situationen vara ganska normal och lugn. 

Vid uppföljning av uppdrag tar jag inte mot nödmeddelanden, utan min uppgift är att stödja operatörerna som tar mot nödmeddelanden och att tillhandahålla stödtjänster till myndigheterna på fältet. Stödtjänster är till exempel att utföra kompletterande larm av enheter på myndigheternas begäran, skapa uppdrag som myndigheter inlett på eget initiativ, larma enheter till icke-brådskande uppdrag, sköta logistiken och svara på myndigheternas förfrågningar. Jag håller också skiftmästaren informerad om uppdrag som ger upphov till många nödmeddelanden, är speciella på något sätt, stör nödtrafiken eller kräver defusingsamtal.

Jag tycker att det ger trevlig omväxling att arbetsdagen fördelas på två arbetsuppgifter. Målet är att arbetsuppgifterna fördelas jämnt mellan operatörerna genom god förhandsplanering. Det stödjer också arbetshälsan och trivseln på jobbet.

Pauser är arbetstid

Nödcentralerna har varierande arrangemang för att säkerställa att personalen får sina pauser och att nödlinjen har tillräckliga resurser även under pauserna. Till exempel nödcentralen i Kuopio har pausgrupper. Hos oss bildar skiftmästaren ett lämpligt antal pausgrupper för arbetsskiftet. I varje pausgrupp finns ett visst antal operatörer, och pausturen roterar inom gruppen från operatör till operatör så att en operatör i taget är på paus.

Min första paus under dagen kommer ungefär en och en halv timme efter att jag börjat mitt arbetspass. Den första pausen, som är cirka 15 minuter lång, ägnar jag åt morgonkaffe och frukost. Efter det återvänder jag till mitt arbetsställe i joursalen och låter nästa operatör gå på paus.

Vi får ta pauser regelbundet under arbetsdagen. Nödcentralsoperatörer stämplar inte ut till exempel för lunchrasten, utan pauser räknas alltid som arbetstid. Alla måste dock vara beredda på att avbryta sin paus och återvända till joursalen om situationen kräver det, men det är ganska sällsynt. 

På pauserna får jag sträcka ut armar och ben efter allt stillasittande. Vi har möjlighet att använda pausgymnastikredskap av olika slag, till exempel hantlar, kettlebells, ribbstolar, gummiband och gymnastikstavar. Jag försöker också sträcka på mig vid mitt jourbord vid sidan av jobbet. Tack vare elhissbord kan vi också arbeta stående. Jag mår bättre när arbetspasset slutar om jag stått en del av arbetstiden. Vi kan också använda en kontorsmotionscykel under arbetsdagen. Jag försöker trampa på motionscykeln åtminstone en kort tid under varje skift. Ibland kopplar jag av under pausen. Jag vilar på soffan eller tar en avkopplande massage i massagestolen i vilorummet. 

Arbetskamraterna ger krafter

Nödcentralsoperatörens arbete är i princip ett individuellt arbete, men jag tycker att arbetsgemenskapen och arbetskamraterna är bland de bästa sidorna med jobbet vid nödcentralen. De är en viktig resurs som hjälper mig att klara också tuffa situationer. Jag får hjälp av arbetskamraterna vid behandlingen av ett uppdrag när det behövs, men det är också lätt att prata med dem om traumatiska eller på annat sätt belastande situationer i samband med nödmeddelanden. En person som jobbar i samma bransch förstår vad det är fråga om och kan ge stöd i besvärliga situationer. Jag går ofta igenom besvärliga händelser med arbetskamraterna, inte sällan kryddat med humor. Vi träffas också på fritiden med arbetskamraterna.

Jag kan lämna arbetet på arbetsplatsen

Klockan närmar sig fem och snart är det dags att avsluta arbetsdagen. Jag slutar när min efterträdare har loggat in på sitt arbetsställe, vi har gått igenom läget och ansvaret har flyttats över till hen. Skiftmästaren nickar, när jag frågar om jag får stänga min dator och lämna joursalen.

Skiftet har varit som vanligt. Tiotimmarsskiftet har bjudit på många situationer och uppgifter, men när jag stänger dörren till arbetsplatsen bakom mig efter arbetsdagen lämnar jag också arbetet kvar på arbetsplatsen. Även om jag hanterar en massa ärenden under arbetsdagen följer de inte med mig hem. Det här är en av de bästa sidorna med det operativa arbetet. När vi är på arbetsplatsen, sköter vi de uppdrag som vi möter, men det är omöjligt att sköta nödmeddelanden på fritiden. Det kräver naturligtvis en viss sorts personlighet och inställning, men de flesta lär sig det under åren på jobbet. Jag tycker att det är viktigt att kunna lämna arbetet på arbetsplatsen. Det hjälper en att orka med det tunga jobbet.

I dag har jag energi att göra ett träningspass på arbetsplatsens gym efter jobbet. Därefter skakar jag av mig även de sista resterna av arbetsdagen genom att bada i arbetsplatsens bastu. Sedan är jag färdig att börja förbereda mig för nästa arbetsdag.

Arbetet är meningsfullt, vilket är en resurs

De händelser som jag kommer i kontakt med i mitt jobb som nödcentralsoperatör är trista och ofta är också resultatet ledsamt. Människor dör, olyckor händer och brott begås. Jag upplever ändå att jag genom min insats kan påverka samhällets övergripande säkerhet och människornas trygghetskänsla. Arbetet ger mig glädje i de ögonblick då jag känner att jag genom mitt agerande har kunnat hjälpa en människa som hamnat i en nödsituation. 

En lyckad återupplivning, en brottsling som blivit gripen tack vare operatörens åtgärder, en inledande släckning som förhindrat uppkomsten av större skador, ett lyckat förlossningssamtal och gråten av en nyfödd baby i luren – det är några exempel på ögonblick som gör det här jobbet värdefullt. Nödcentralsoperatören gör ett viktigt jobb som har betydelse för samhället. 

Aapo Asumaniemi, ledande nödcentralsoperatör, Kuopio nödcentral