Karriärsteg från förlossningssalen till nödcentralen
Oili bor i Hattula och har två barn i högstadieåldern samt ett barn som redan flyttat hemifrån. Tidigare arbetade hon som barnmorska på mödrapolikliniken vid Egentliga Tavastlands centralsjukhus. Gradvis mognade tanken om att byta bransch, och nu blev den verklighet då hon börjar arbeta som nödcentraloperatör vid Kervo nödcentral.
Oili tog sin första examen som närvårdare 1998, sedan som sjukskötare 2004 och vidare som barnmorska 2013. Efter sjukskötarexamen arbetade hon i det närmaste enbart på Egentliga Tavastlands centralsjukhus: först som sjukskötare inom internmedicin, på hematologiska och kardiologiska avdelningen, och efter barnmorskeexamen på samma sjukhus inom ansvarsområdet förlossningar och kvinnosjukdomar, dvs. i förlossningssalen, på vårdavdelningen för förlossningar och kvinnosjukdomar.
I barnmorskearbetet upplevde dock Oili känslor av otillräcklighet, och dessutom började hennes livssituation tillåta en förändring. Det var dags att ta följande steg framåt i karriären.
– Jag ville utföra barnmorskearbetet med kvinnor och familjer genom att för var och en engagera mig fullt ut. Detta arbete utförs förutom med klinisk kompetens också med sig själv som insats, man möter människor i emotionellt laddade och unika situationer i människolivets ytterligheter. Men på grund av den svåra personalsituationen och de allt mindre resurserna inom vårdbranschen började jag känna mig otillräcklig. Jag fick en känsla av att jag inte kan utföra mitt arbete så bra som jag vill, utan att jag hela tiden samtidigt borde ha kunnat vara på minst två ställen och ändå engagera mig fullt ut i fråga om alla klienter. Dessa tankar och den egna livssituationen ledde till att en förändring började kännas lockande, säger hon.
Oili tänkte att hon fortfarande vill utföra ett ansvarsfullt och betydande arbete där hon på något sätt ändå kunde dra nytta av sina egenskaper och tillämpa tidigare kunskaper.
– Nödcentraloperatörsutbildning verkade dyka upp i tankarna ofta, och sedan på hösten 2019 när ansökningstiden för utbildningen började beslöt jag att jag åtminstone inte förlorar något på att lämna in ansökan. Jag tänkte att jag är den enda som verkligen kan påverka de rådande förhållandena, om jag inte är nöjd med dem. Saker som inte gjorts irriterar mig i efterhand mer än saker som gjorts, och därför lämnade jag in ansökan till utbildningen vid Räddningsinstitutet och blev antagen, berättar hon.
Coronapandemin påverkade studierna
Coronapandemin påverkade studierna ända från inträdesprovet fram till examen. Många arrangemang måste modifieras enligt situationen och vissa ställdes till och med in.
– Det var olyckligt att fältpraktiken ställdes in, eftersom den säkert hade haft enorm betydelse då det gäller att skapa en bild av de olika myndigheternas fältarbete. Trots coronapandemin och de utmaningar den gav upphov till gick studierna ändå bra. Den första terminen var riktigt intensiv, och ny information bara vällde in. Lyckligtvis kunde vi då delta i närundervisning under nästan hela terminen.
Enligt Oili fanns det både fördelar och nackdelar med distansstudierna. Å ena sidan blev resorna fram och tillbaka till Kuopio färre, men å andra sidan var det då inte möjligt att lösgöra sig helt från vardagen för studierna.
– Gruppens stöd och gemensamt lärande framhävdes under närundervisningsperioderna, men lyckligtvis kunde vi också under distansperioderna upprätthålla kontakten. Jag spände mig på förhand för kompisboendet i studenthemmet, men rumskompisarna blev också vänner för livet.
Det mest belönande i studierna är att förstå helheterna
Oili anser att det mest belönande med studierna var när man genom delarna började förstå helheten: teorigrunden, det tekniska och de praktiska åtgärderna började smälta samman, och den enskilda operatörens handlingar och betydelse i denna helhet konkretiseras.
– Det överraskande i studierna var innehållets omfattning överlag. Trots att jag hade något slags förhandsuppfattning, vilka frågor och teman som ingick, kunde jag inte ens ana att jag skulle bekanta mig med exempelvis sjömärken eller byggnaders brandskyddsklasser! Totalt sett var utbildningens mångsidighet en positiv överraskning.
På förhand grubblade Oili också över att arbetet kräver mycket tekniskt kunnande, och ramarna för arbetet är strikta.
– Jag undrade om arbetet är för mekaniskt och "ensamt" för en individ som jag som jobbat med människor, men till min glädje märkte jag att mänsklighet och alla operatörers egen person och egenskaper ändå har stor betydelse parallellt med de tekniska och teoretiska kunskaperna. Social kompetens och samarbete inom arbetsgemenskapen betonas också i nödcentraloperatörens arbete.
Pendling mellan Hattula och Kervo
Oili sökte jobb hos nödcentralen i Kervo. Hon blev antagen och börjar jobba den 10 januari.
– Jag gjorde min praktik på nödcentralen i Kervo där jag fick utmärkt handledning och lärdom. Geografiskt sett är det den nödcentral som ligger närmast mitt hem. Tills vidare behöver jag inte flytta, utan kan fortsätta vardagen med mina barn i denna bekanta omgivning för deras skolgång. Min pendling kommer att ta längre tid än tidigare, men den håller sig inom rimliga gränser.
Oili förväntar sig utmaningar och variation i sitt nya arbete. I arbetet betonas självständiga beslut med iakttagande av givna instruktioner, och därför ser hon också framemot att verka som en del av arbetsgemenskapen.
– Under praktikperioden fick jag en mycket positiv bild av hur man förhåller sig till nykomlingar. Denna erfarenhet ligger till grund när jag ödmjukt, men med tillförsikt börjar lära mig och utvecklas bland erfarna kollegor och i själva arbetet. Det som jag anser vara viktigt i nödcentraloperatörens arbete är att det är en del av en helhet som påverkar verksamheten och säkerheten i hela samhället. Också effekten av arbetet på individnivå är särskilt viktig – att jag kan vara till hjälp i olika situationer som uppkommer i enskilda människors liv.
