En kedja av hjälpande myndigheter finns bara ett telefonsamtal bort
Om det händer en olycka ska du förlita dig på hjälp från myndigheter. Ring nödnumret 112 – du behöver inte veta på förhand vad du ska kunna berätta om situationen.
En yrkeskunnig nödcentralsoperatör svarar på ditt samtal och hen ställer dig frågor om situationen. Nödcentralsoperatören kan larma myndigheter redan under samtalet. Med hjälp av frågorna får nödcentralsoperatören nödvändig information för att t.ex. veta hur mycket myndighetsresurser som behövs på olycksplatsen.
Under ett nödsamtal fastställer man var du befinner dig med hjälp av frågor, även om teknik också används. Tänk på att om du ringer från en bil som rör sig kan det vara svårt att fastställa den exakta platsen för olyckan. Om befinner dig i en bil som rör sig kan du inte heller ge viktig tilläggsinformation om olyckan.
På en olycksplats är telefonens enda syfte att ringa ett nödsamtal. Genom att filma eller fotografera olycksplatsen och de drabbade försvårar du myndigheternas arbete på flera sätt. Poliser, räddningspersonal och ambulanspersonal strävar också efter att skydda olycksoffrens integritet. Om många förbipasserande filmar eller fotograferar olycksområdet går en större del av vår arbetsinsats åt till att skydda människors integritet. Därför är det bra att sätta sig in i olycksoffrets situation. I en situation där du är i akut behov av hjälp av till exempel sjukvården – skulle du vilja synas på sociala medier i det tillståndet?
På en olycksplats arbetar vi myndigheter vid vägen och delvis även på vägbanan. Trafiken löper långsammare och stockar sig, och det är mycket som händer snabbt. Om du fokuserar på att filma eller fotografera medan du kör riskerar du att orsaka ytterligare olyckor. Storleken på de myndighetsresurser som larmas till en olycksplats bestäms utifrån den ursprungliga nödanmälan.
Kom alltså ihåg att ringa i en nödsituation – filma eller fotografera inte.
Juuso Jonninen, äldre konstapel
