I kärnan av arbetet som nödcentraloperatör

– En bil är i diket, föraren ligger där mot ratten. Fronten är helt mosad, här behövs snabbt hjälp!

–Hjälp har redan tillkallats, det här fördröjer dem inte. Jag hjälper dig. Kontrollera om föraren andas genom att placera handryggen framför näsan och munnen.

–Andas inte, och nu ryker det redan från bilen!

–Okej, nu gör vi en nödförflyttning. Jag ger dig instruktioner, sedan följer du dem och återvänder till telefonen genast när patienten har förflyttats.

Ibland får jag frågan vad en nödcentraloperatör riktigt gör. Handlar det inte bara om telefonarbete?

I all enkelhet kan operatörens arbete säkert ses som ett talarbete som inbegriper mycket användning av dator. På en något djupare nivå är det fråga om att jämföra medborgarnas beskrivning med de kriterier som myndigheterna har fastställt, lite som att agera som adapter. Då lyssnar man noga på vad som berättas och lika noggrant på vad man låter bli att berätta. På en ännu djupare nivå handlar operatörsarbetet om att möta människor i nöd. På något sätt ska funktionsförmågan hos en person i chock väckas i en sådan utsträckning att personen kan berätta vad som har hänt och handla i enlighet med operatörens instruktioner – öppna andningsvägar, utföra nödförflyttning, primärsläcka eller stoppa en blödning. Det handlar ibland om att prata med självdestruktiva personer och bemöta en person som har hittat en anhörig död. Det handlar om registersökningar och stödåtgärder för myndigheter. Mellan dessa åtgärder handlar det i stor utsträckning om att upplysa och informera medborgare i icke-brådskande fall och svara på samtal som inte hör till nödcentralen, såsom frågor som gäller fordonets registeravgift eller fördrivande av getingar. När de tjänster som erbjuds under tjänstetid stängs beslutar många att ringa till nödnumret även om det inte är fråga om en egentlig nödsituation.

Jag fick en gång i tiden privilegiet att delta vid Nödcentralsverkets mässtånd på Critical Communications World-mässan. Samma tema återkom i frågorna som de internationella gästerna ställde – i vilket skede överförs ett samtal till myndigheterna? En operatör kan ju inte ge instruktioner för återupplivning, till det behövs en läkare! Och en operatör kan inte veta vilken polispatrull som ska larmas, det bestämmer polisens larmcentral som samtalet kopplas till! Full av positiv förvirring svarade jag gång på gång att det inte fanns något behov av att vidarekoppla samtalen. I Finland är en nödcentraloperatör utbildad och har rätt att lokalisera, utföra riskbedömningar, larma den respons som myndigheten fastställt och ge behövliga telefoninstruktioner. En operatör kan ge instruktioner för återupplivning och kontakta de enheter som ska larmas direkt via myndigheternas gemensamma radiokanaler. En operatör har även en i lag inskriven rätt att lämna ett uppdrag oförmedlat och agerar till denna del som myndigheternas portvakt. En företrädare för ett annat lands ministerium som besökte Helsingfors satte ord på något som det kanske är viktigt att vi påminner oss själva om: Hur unikt systemet är och hur mycket tid det sparar!

Vårt sätt att ordna nödcentralstjänsterna garanterar att nödsamtal besvaras snabbt och brådskande larm kan göras snabbt. Det är framför allt till fördel för den hjälpbehövande. Ibland kan allt hänga på minuter.

Texten är urspungligen publicerad på finska den 7.8.2023 och på svenska den 10.2.2025.