Arbete från en människa till en annan

När Oona bestämde sig för att byta riktning och blev nödcentraloperatör, visste hon inte vad som väntade henne. Nu har hon ett jobb där varje samtal kan vara livsviktigt – och där arbetsgemenskapen stöder också när det är svårt.

Oona har bott nästan hela sitt liv i Kuopio. Vårdbranschen blev bekant för henne redan när hon var ung vuxen, då hon studerade till närvårdare och specialiserade sig på akutvård.

Coronapandemin fick Oona att fundera på nya karriäralternativ. Då såg hon en annons om utbildningen till nödcentraloperatör. Utbildningen skulle ordnas på Räddningsinstitutet i Kuopio.

– Jag tänkte att jag har ju inget att förlora. Således sökte jag till utbildningen, berättar Oona.

Oona kom in och inledde studierna i januari 2022. Hennes bakgrund inom akutvården visade sig vara en stor fördel.

– På många kurser hade jag nytta av att jag redan visste mer om människokroppen än bara det man lärt sig på hälsokunskapslektionerna i skolan. Jag skulle också ha fått en del av kurserna räknade till godo, berättar Oona. 
 

Ett hopp ut i det okända

När utexamineringen närmade sig fick Oona höra om olika nödcentralers rekryteringsbehov. Kuopio var inte ett alternativ, eftersom många ville arbeta där och det fanns knappt med lediga platser. Hennes alternativ var Åbo, Uleåborg och Vasa. Oona lät lotten avgöra och hamnade i Vasa, som hon inte ens på riktigt hade besökt tidigare.

– Jag hade inga fördomar mot Vasa. Jag tänkte att jag åker dit för att se hur staden ser ut, berättar Oona.

Oona flyttade till ett kollektiv med sin kurskompis. Det var oväntat lätt att anpassa sig till den nya platsen.

– Det var bra att jag hade en bekant person med mig. Det gjorde allt mycket lättare. Och kamratstödet var viktigt, konstaterar Oona.

Oona kommer ihåg sin första arbetsdag vid Vasa nödcentral i juni 2023.

– Mottagningen var varm genast från början. Arbetsgemenskapen var tät och uppmuntrande, vilket gjorde början mycket lättare. Jag blir fortfarande glad när jag tänker på den dag jag började jobba vid Vasa nödcentral för två år sedan, berättar Oona.

”Var jag nervös för detta?”

Hon var nervös när hon svarade på sitt första nödsamtal. Nervositeten kändes också i kroppen. Nödsamtalet var dock inte sådant som Oona hade tänkt sig.

– Det var ett ficksamtal. Samtalet öppnades och det hördes inget på linjen. Jag tänkte bara att ’aha, var jag nervös för detta!’ Det var lite roligt, säger Oona.

Efter det första samtalet var Oona mycket mindre nervös inför samtalen. Hon lärde sig snabbt att man utvecklas genom att arbeta. Hon har studerat aktivt mer om branschen och utvecklat sig själv vid sidan av arbetet.

– Jag går gärna igenom nya anvisningar och deltar i nya kurser. Jag vill utvecklas hela tiden.

Oonas planer för framtiden är ännu oklara. Hon är i viss mån intresserad av chefsuppgifter, men just nu njuter hon av vardagen som nödcentraloperatör som hjälper människor.

Nära i nödsituationer

Nödcentraloperatörens arbete är krävande men också mycket meningsfullt. Det viktigaste för Oona är att hon verkligen kan hjälpa.

– Även om vi är anonyma på linjen så är vi ändå människor för människor. Att höra nöden och framskrida från den utgör kärnan i arbetet, berättar Oona.

Hon tror att de rätta karaktärsdragen styr människorna till rätta yrken.

– Jag har alltid varit människonära och tagit hand om andra. När man då hör om den rätta möjligheten vid rätt tidpunkt är det lättare att ta tag i den, säger Oona.

Gemenskaplig central

Nödcentraloperatörens arbetspass är i genomsnitt 12 timmar långa. Långa arbetspass lämpar sig bra för Oona. 

– Jag avskyr tanken om arbetspass på åtta eller tio timmar. Jag tycker om att jag får jobba hela dagen eller natten och sedan vara ledig i några dagar.

På fritiden kopplar Oona av genom att promenera med sin hund, cykla eller åka ut till stugan i skärgården. Hon tillbringar också tid med sina arbetskompisar på fritiden. De har gemensamma hobbyer och evenemang, till exempel paddlingsutflykter, badmintonspel och långa cykelturer.

– Vi har ett toppen gäng. Vi gör något tillsammans varje månad. Jag vill inte lämna arbetsplatsen, då arbetsgemenskapen är så bra, säger Oona.

Oona uppmuntrar alla som ens lite är intresserade av branschen att bekanta sig med nödcentraloperatörens yrke. 

– Detta arbete kräver vilja att hjälpa och förmåga att hantera svåra saker. Ibland hör man tunga saker som det är bra att låta gå ut genom det andra örat. Men arbetet är också väldigt belönande, berättar Oona.