Intresset för Nödcentralsverket utvecklades genom arbetet

Tapani, som är utbildad polis, kände inte till nödcentralens verksamhet sedan tidigare, men han sveptes med av arbetet och har nu arbetat i närmare 20 år. De senaste sex åren har han arbetat som ledningscentralsoperatör.

Som yngre hade Tapani inga tydliga karriärdrömmar. Först började han studera datateknik, som ändå inte kändes som hans grej. Riktningen ändrades överraskande när han under sitt första studieår fick höra om sin militärkompis planer på att söka till Polisskolan. Även om Tapani aldrig hade ägnat en tanke åt säkerhetsbranschen bestämde han sig för att söka själv och blev antagen.

Han utexaminerades från Polisskolan vid årsskiftet 2004–2005 och arbetade därefter ett halvt år inom polisen. Det fanns dock få öppna tjänster och många utexaminerade i branschen, och hans visstidsanställning förlängdes inte. 

– Jag bläddrade bland olika jobb och fick upp ögonen för en tjänst som nödcentralsoperatör. Då visste jag inte ens att en polis var behörig att arbeta som nödcentralsoperatör, eftersom det karriäralternativet inte hade diskuterats i skolan. Jag sökte platsen och när jag fick den tänkte jag att jag prova på det tag, men jag är fortfarande på den vägen.

År 2005 började Tapani arbeta som nödcentralsoperatör vid Södra Savolax nödcentral i S:t Michel, där han också arbetade en tid som skiftmästare. I juli 2009 flyttade han till Uleåborg, där han började som biträdande skiftmästare vid Norra Österbottens och Kajanalands nödcentral, som år 2011 slogs samman med Lapplands nödcentral. Vid den sammanslagna nödcentralen i Uleåborg arbetade Tapani som ledande nödcentralsoperatör. År 2016 var det återigen dags för en flytt och den här gången bar det av till Kuopio.

Ledningscentralen erbjöd nya utmaningar

Han hann dock bara stanna en stund vid Kuopio nödcentral. År 2017 grundade Nödcentralsverket nämligen en ledningscentral i Kervo och Tapanis flyttlass tog riktning mot huvudstadsregionen.

– Vid den tiden hade jag varit här ganska länge och ville ha omväxling. Ledningscentralen erbjöd en möjlighet till ett helt nytt och annorlunda arbete, men fortfarande i Nödcentralsverkets tjänst.

Ledningscentralsoperatörens arbete skiljer sig mycket från nödcentralsoperatörens, för det första genom att ledningscentralen inte tar emot nödsamtal. Enligt Tapani är arbetet intressant eftersom man där kan se hela Nödcentralsverkets läge, det är mångsidigt och arbetsuppgifterna varierar mycket bara under samma dag.

Ledningscentralen ansvarar för den riksomfattande resurshanteringen som gäller nödcentralernas jourverksamhet och följer upp förändringar i verksamhetsmiljön. Dessutom ser ledningscentralen till att ta fram och leda lägesbilden vid störningar och undantagsförhållanden, besvarar samtal till EU:s gemensamma nummer för försvunna barn och sköter jourtjänster för utrikesministeriet och Olycksutredningscentralen. Ledningscentralen fungerar också som ämbetsverkets internationella kontaktpunkt och tar emot kontakter från nödcentraler i andra länder samt från sådana personer utomlands som behöver hjälp av Finlands nödcentral. Ledningscentralen ansvarar också för den operativa kommunikationen, som nöd- och myndighetskommunikation, samt för att informera befolkningen via sociala medier.

Enligt Tapanis erfarenhet är arbetet vid ledningscentralen i huvudsak lugnare än som nödcentralsoperatör, även om det ibland finns mycket att göra. Kriser i världen har ökat brådskan, särskilt från utrikesministeriets håll.

Överraskningar gör arbetet attraktivt

Ledningscentralsoperatörer har tidigare arbetat som nödcentralsoperatörer, och numera kräver ledningscentralen en nödcentralsoperatör- eller polisexamen.

– På ledningscentralen är det en stor fördel att ha arbetat i salen och veta vad som händer där och hur det fungerar.

Ledningscentralen är fortfarande så ny att det hela tiden uppstår förändringar och nya saker, och enligt Tapani är den största utmaningen i arbetet att hänga med i förändringarna. Men med närmare 20 års arbetserfarenhet säger han dock att säkerheten har ökat, särskilt när det gäller användningen av system och enheten, och att spänningen har försvunnit i fråga om dem.

Å andra sidan är överraskningsmomentet och mångsidigheten det som har hållit Tapani kvar vid Nödcentralsverket så här länge. Enligt honom kräver arbetet ibland snabb besluts- och reaktionsförmåga, bestämdhet, lugn och stresstålighet.

– Det bästa med det här arbetet är att man aldrig vet hur dagen kommer att se ut när man går till jobbet. Ingen dag är den andra lik. Ibland är det väldigt lugnt, men ibland blir det störningar och man måste hoppa rakt in i ett möte. Jag upplever att jag själv är väldigt lugn och får inte panik över småsaker i akuta situationer.

Arbetsgemenskapen motiverar

Även om man inte vet något om nödcentralens verksamhet sedan tidigare, kan branschen enligt Tapani ändå vara intressant och utmanande, ens egen grej.

– Om någon funderar, eller även om de aldrig har funderat på att söka till operatörsutbildning, så uppmuntrar jag definitivt till det. Även om man vet något alls om myndighetsarbete, så är utbildningen och arbetet lärorika och man kommer snabbt i gång. Operatörerna är alltid omgivna av människor, även om de är ensamma i samtalet.

Han lyfter fram arbetsgemenskapen och det stöd som den tillför som den viktigaste motivationsfaktorn i arbetet. Tapani har arbetat på fyra olika centraler, där han alltid kommit genast in i gänget.

– Det har funnits en sammanhållen arbetsgemenskap på alla centraler. Under karriär har han knutit livslånga vänskapsband även för fritiden.

Även om centralerna har sina egna särdrag, förenas de av att alla får hjälp och ingen lämnas ensam. Dessutom motiveras Tapani av att hjälpa människor.

– Varje dag får vi olika slags samtal. Det är givande att kunna hjälpa till i problemsituationer i livet. I Finland har vi en intressant hjälpkedja, vars första länk är nödcentralen.