Viljan att hjälpa motiverar även efter flera år

Lotta bytte ut studier i kulturhistoria mot nödcentraloperatörsexamen. Branschen kändes rätt genast från början. Arbetets meningsfullhet tilltalar henne fortfarande efter elva tjänsteår

Efter gymnasiet kom Lotta in till Åbo universitet för att studera kulturhistoria. Efter det första året kändes studiestilen och branschen inte som egna. När sommaren närmade sig funderade Lotta på olika sommarjobb. Hon ville ha ett jobb som skulle kännas meningsfullt, men myndighetsarbete på fältet i familjemedlemmars fotspår intresserade inte henne. Till slut fick hon idén om arbetet som nödcentraloperatör mitt i natten.

– En gång vaknade jag bokstavligen mitt i natten med tanken på att det kunde vara intressant att sommarjobba på nödcentralen. Efter att ha tagit reda på saken visade det sig att jag kanske inte kunde få sommarjobb där. Jag blev dock intresserad av branschen och bestämde mig för att söka till utbildningen. Jag är fortfarande på den vägen. Branschen kändes från början särskilt lämplig för mig, berättar Lotta.

”Mångsysslare”

Lotta har arbetat inom branschen i elva år, varav hon under de senaste sex åren har haft tjänsten som ledande nödcentraloperatör. Kravnivån för ledande nödcentraloperatörer ligger mellan nödcentraloperatörer och skiftmästare och i uppgiften måste man behärska uppgifterna för båda de sistnämnda rollerna. Lotta beskriver ledande nödcentraloperatörer som ”mångsysslare”.

Ledande nödcentraloperatörens arbete omfattar utöver nödcentraloperatörens kärnuppgift, det vill säga behandling av nödmeddelanden och stödåtgärder för myndigheterna på fältet, även vikariat i skiftmästarens uppgifter. Då ska man behärska uppgifter som gäller den operativa ledningen och hantering av personalresurser.

− Utöver dessa innehåller arbetsuppgifterna också kvalitetskontroll, utbildning, inskolning och planering av utbildningar. Därför tycker jag att arbetsbeskrivningen är den mångsidigaste i joursalen – och den som jag tycker mest om, säger Lotta.

Från joursalen till högskolepraktik

Lotta började avlägga en tradenomexamen i riskhantering och säkerhet i yrkeshögskolan vid sidan av arbetet 2023. Studierna innehåller bland annat identifiering och analys av risker i verksamhetsmiljöer, beredskapsplanering och säkerhetsledning. 

− Jag upplever att studierna ger mig mer djup i mitt arbete och eventuellt också extra impuls till utvecklingen av karriären i framtiden, berättar Lotta.

Studierna innehöll också en högskolepraktik som Lotta gjorde på Nödcentralsverket. Hon berättar att praktiken gav ett nytt perspektiv på beredskapsarbetet inom den egna organisationen samt en möjlighet att också prova på sakkunnigarbete.
− Under praktiken rörde jag mig ofta också utanför min egen bekvämlighetszon, och jag tror att det fick mig att växa mycket som människa. Allt som allt upplevde jag att praktiken vidgade mina vyer och gav intressant variation i det egna arbetet, konstaterar Lotta.

Skiftarbetet utmanar – återhämtning i naturen
Nödcentraloperatörer arbetar treskift. Den långa erfarenheten av skiftarbetet har lärt Lotta att identifiera de återhämtningssätt som passar henne.

− Skiftarbetet och i synnerhet de kontinuerliga ändringarna i dygnsrytmen belastar kroppen, varför jag prioriterar tillräcklig vila framför allt annat. Det är dessutom viktigt att ordna tid för saker som är viktiga för en. För mig är det viktigt att röra mig i naturen, berättar Lotta.

Hjälp innebär inte alltid stora hjältedåd

Det som fortfarande gör arbetet meningsfullt för Lotta är möjligheten att hjälpa andra. Hon kan vara den sista personen som någon pratar med och på motsvarande sätt vara med i ett livs första stunder. Det är viktigt för henne att hon efter ett arbetspass kan konstatera att hon gjort sitt bästa för att hjälpa kunden.
– Man behöver inte alltid göra några stora hjältedåd för att hjälpa, utan ibland räcker det med några vänliga ord, berättar Lotta.

Under årens lopp har det inträffat många olika slags nödsituationer, men en av dem har fäst sig i hennes minne på ett speciellt sätt.

– Telefonen ringde på en tyst vinternatt vid klockan fyra då jag själv var mycket sömnig. Blivande föräldrar hade åkt med bil till sjukhuset men förlossningen framskred i rask takt och de blev tvungna att stanna vid en avlägsen landsväg, berättar Lotta. 

Det var Lottas första nödsamtal som gällde förlossning.

− Jag larmade akutvårdsenheter och gav den blivande pappan anvisningar för hur han kan hjälpa till vid förlossningen. Jag kommer aldrig att glömma hur långa de där sekunderna kändes när jag väntade på att höra den nyföddas första skrik. Efter det kände jag mig inte längre sömnig under skiftet. Jag tror att babyn var en pojke, berättar Lotta.