Ett skifte på nödcentralen

Klockan ringer tidigt på morgonen. Det är mörkt ute, men dags att stiga upp. Morgonskiftet börjar om en och en halv timme. Nattskiftet väntar på att vi ska komma och byta av dem efter nattens arbetstimmar. Jag kommer till arbetet, hälsar på några kollegor och går och byter om till tjänsteuniform. Vi använder tjänsteuniform i arbetet, det gör man redan under studietiden på Räddningsinstitutet. Jag klär på mig mina arbetskläder och blir en myndighetsperson med ett tjänsteansvar. En medmänniska med ett tjänsteansvar. Men vem är vi då, vi som inte syns ute i samhället så ofta? Som inte syns när vi behövs som mest? Vi är vanliga människor. Alla olika på sitt sätt förstås, men på arbetet är vi nödcentralsoperatörer. 

Morgonskiftet tar plats och nattens arbetare får åka hem och vila. Jag har loggat in i vårt datasystem, det som kallas Erica. Det är fredagmorgon. Det är lugnt än så länge. Vi pratar inte så mycket med kollegorna heller, de flesta trivs i tystnaden ännu den här tiden på morgonen. I över sex års tid har jag loggat in här. Kommit till arbetet tidigt på morgonen och sent på kvällen, vardag som helg. Julafton och midsommarafton och alla aftnar där emellan. Nödcentralen sover aldrig. Nödcentralen har aldrig stängt. Vi har skiftesarbete vilket betyder att vi arbetar både dag och natt, alla tider på dygnet. Det är så det ska vara. Timmarna går och samtalen rullar in. Det är inte tyst längre.

Hur är det då att arbeta som nödcentralsoperatör? Det är ofta bråttom. Det är många samtal som ska behandlas inom en liten tidsram. Det är många människomöten och människoöden som ryms inom ett skifte. Det är givande och krävande på samma gång. Man ska kunna bemöta människor i alla åldrar, i alla situationer och i alla tillstånd. Det är ett stort ansvar och ett stort förtroende som ges till oss. Förutom att vi svarar på nödsamtal så har vi även ett ständigt samarbete med övriga myndigheter. Vi förmedlar uppdragen och stöder deras arbete. Det är teamwork för att allt ska fungera.

Jag tänker på hur många människor som jag har pratat med under dagen. Som ringer in, i större eller mindre nöd. Vår uppgift är inte att döma, vår uppgift är att bedöma. Bedöma hurdan hjälp som ska skickas ut och hur snabbt hjälpen ska komma. Vi förmedlar uppdrag till ambulansen, polisen, brandkåren, socialjouren samt till gränsbevakningen. Vårt arbete styrs av myndigheternas föreskrifter. Vi är skyldiga att följa föreskrifterna och utgående från dem bedöma samtalen. Men där i samtalet så ska vi ju också möta människan. Förutom blåljusen så ska vi förmedla trygghet. Det sker på några minuter. Alla dessa miljoner minuter av människomöten som passerat under åren! Vi ska snart gå av skiftet, nya krafter tar vid. Det känns bra när jag kör hemåt. Jag vet att det på alla nödcentraler i hela landet finns människor, som är redo att hjälpa både dig och mig när vi behöver det som mest. 

Jenni, nödcentralsoperatör