Den inre säkerheten skapas med tillräckliga resurser

Statsrådet godkände en redogörelse för den inre säkerheten 20.5.2021 och lämnade den till riksdagen för behandling. I redogörelsen behandlas den inre säkerhetens tillstånd, bedöms de förändringskrafter som hänför sig till den och fastställs mål för den fram till 2030. 

Målet med redogörelsen är allas säkerhet. Redan nu konstateras det i redogörelsen att Finland är världens tryggaste land, men målet är att bli ännu bättre så att vi 2030 är ett ännu tryggare land än nu. Detta eftersträvas genom att man effektiviserar de förebyggande åtgärderna och fokuserar på att främja rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Även om man betonar förebyggande måste man alltid ta hänsyn till att den inre säkerheten kräver konkreta åtgärder varje dag när förebyggandet av någon anledning har misslyckats.  

Beredskap är grunden för allt

Coronapandemin har visat att trots att pandemin har identifierats som ett potentiellt hot mot Finland hade man ändå inte förberett sig tillräckligt på den. I detta sammanhang är det också skäl att fråga sig om det för närvarande finns tillräcklig beredskap för de 19 andra nationella risker som identifierats i den nationella riskbedömningen. Det har också förts många diskussioner om hur lagstiftningen är anpassad till hanteringen av olika situationer, dvs. om lagstiftningen i allmänhet och beredskapslagen i synnerhet är tidsenliga. Det är särskilt viktigt att myndigheternas resurser är på en tillräcklig nivå med tanke på beredskapen. 

Även om coronapandemin hittills har inneburit att det totala antalet uppgifter för myndigheterna för den inre säkerheten har varit mindre än normalt, är det skäl att konstatera att betydelsen av den inre säkerheten är alldeles central både under normala förhållanden och i störningssituationer. Människor måste under alla omständigheter kunna lita på ett tryggt samhälle och på att det också är möjligt att få hjälp när det behövs. Det är helt centralt med tanke på en smidig normal vardag och i synnerhet under undantagsförhållanden. Utan inre säkerhet kan man inte heller garantera säkra tjänster inom andra sektorer. Det är svårt att upprätthålla samhällsfred och hög verksamhetsmoral utan inre säkerhet.  

Den inre säkerheten är en helhet

Den inre säkerheten är en fast helhet där resurserna måste vara i ordning på alla nivåer, eftersom helheten annars inte fungerar. Detta syns väl t.ex. i Nödcentralsverkets verksamhet. Det hjälper inte en nödställd person även om nödcentralen svarar på nödmeddelandet inom några sekunder och larmar de myndigheter som behövs likaså inom några sekunder om den larmade myndigheten inte har resurser att skicka enheter till platsen för att utföra uppdraget. Å andra sidan hjälper det inte heller en nödställd person om nödcentralen inte snabbt kan svara på nödmeddelandet och larma dessa resurser, även om den larmande myndigheten har hur mycket resurser som helst. Den inre säkerheten förutsätter alltså att Nödcentralsverket, räddningsväsendet, polisen, gränsbevakningsväsendet, den prehospitala akutsjukvården och socialväsendet har tillräckliga resurser för att en nödställd snabbt och effektivt ska kunna få den hjälp han eller hon behöver. 

Förhållandet mellan målen för redogörelsen för den inre säkerheten och verksamhetsanslagsramarna verkar dock för närvarande vara problematiskt. För att den inre säkerheten ska kunna upprätthållas krävs det tilläggsfinansiering för att upprätthålla åtminstone den nuvarande nivån, för att inte tala om att förbättra den inre säkerhetens tillstånd. Den inre säkerheten berör alla och konkretiseras när vem som helst av oss behöver brådskande hjälp. Denna brådskande hjälp är varje dag en fråga om liv och död för någon.

Taito Vainio
Nödcentralsverkets direktör