Var och en av oss bör ha rätt att använda vårt modersmål eller förstaspråk när vi har att göra med myndigheterna. Från och med juni kan en nödanmälan lämnas in på teckenspråk, när det experiment som FPA och Nödcentralsverket har arbetat med inleds. Skulle fjärrtolkning av teckenspråk också kunna användas i andra brådskande myndighetstjänster?
“Alla är lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, - - - handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.”
Finlands grundlag (6 § Jämlikhet)
I Finland bedöms antalet hörselskadade uppgå till 740 000, varav cirka 8 000 är helt döva. Dessutom har det bedömts att det finns i vårt land över 50 000 personer som inte kan tala eller som talar mycket otydligt. Antalet personer som har finskt teckenspråk som sitt modersmål och ärdöva bedöms uppgå till 5500. Även finlandssvenskt teckenspråk används, men antalet användare är betydligt färre än de som använder finskt teckenspråk. Att agera i nödfall och övriga kontakter med olika myndigheter är i sig utmanande för dessa personalgrupper.
Ett experiment med fjärrtolkning av teckenspråk startar
Våren 2021 undertecknade FPA och Nödcentralsverket ett samarbetsavtal om ett experiment där en person i nödsituation kan lämna in en nödanmälan på finskt teckenspråk via appen 112 Suomi. Syftet med experimentet är att främja likabehandling inom myndighetstjänster. Den nya tjänsten kommer också att stärka rollen för Nödcentralsverkets mobilapplikation 112 Suomi som en serviceplattform för myndigheter med anknytning till övergripande säkerhet.
Vid anmälningar som tas emot av FPA:s tolktjänst för funktionshindrade och som gäller en uppenbar nödsituation, kan ett röstsamtal skapas till larmnumret. Tolken överför informationen från den hjälpbehövande till Nödcentralsverket för behandling och medverkar genom fjärrtolkning i dialogen mellan nödcentralsoperatören och personen som behöver hjälp.
Förhoppningen är att man genom experimentet ska finna en permanent lösning på de behov som intressebevakare har lyft fram till Nödcentralsverket och andra myndigheter som tillhandahåller brådskande tjänster.
Lösningar har sökts i samarbete
Våren 2017 var Nödcentralsverket i kontakt med FPA:s dåvarande generaldirektör Elli Aaltonen och Paula Risikko, som då var inrikesminister, angående användning av tolkcentral för teckenspråk i olika nöd- eller akuta situationer. För att förbereda frågan tillsatte FPA då en arbetsgrupp bestående av företrädare för FPA, Nödcentralsverket, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. I enlighet med arbetsgruppens slutsatser började man år 2018 under FPA:s ledning förbereda ett pilotprojekt, från vilket ytterligare förslag skulle sammanställas för att konsolidera, utöka och genomföra verksamheten.
Nödcentralsverket använder hela tiden tolkningstjänster till flera främmande språk, så det finns stor erfarenhet av användning av "flerpartssamtal" i hanteringen av nödanmälan. År 2020 användes tolktjänster 212 gånger till många olika språk. Med stöd av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010) ordnar FPA tolkningstjänster för hörselskadade, synhörselskadade och talskadade personer. Tjänsterna ordnas som närtolkning och fjärrtolkning.
Det ansågs därför rimligt att söka synergieffekter genom befintliga lösningar. Det är även fråga om säkerställande av tjänstens kvalitet - fjärrtolkarna bör ha teckenspråkskunskaper av mycket hög kvalitet och de ska vara specialiserade på terminologin i den här sektorn både muntligen och på teckenspråk. Det bör noteras att en skadad persons teckenspråk kan avvika betydligt från det normala och kan vara svårt att förstå (beroende t.ex. på vilken skada personen ådragit sig). Den bild- och ljudkvalitet som krävs enligt arrangemanget måste också hålla hög standard. Även datasäkerhets- och dataskyddsfrågor kan vara problematiska, eftersom känsliga personuppgifter hanteras i många situationer där brådskande myndighetshjälp behövs.
Utnyttjande av fjärrtolkning i andra brådskande myndighetstjänster
Nödcentralsverket har genom åren anställt några nödcentralsoperatörer med kunskaper i teckenspråk, men inte tillräckligt många för att skapa en särskild teckenspråkstjänst. Via fortbildning vore det dock möjligt att nå en situation där nödcentralstjänster producerades av ett tillräckligt antal teckenspråkskunniga nödcentralsoperatörer, men detta skulle kräva mycket tid och resurser och är därför inte ett realistiskt alternativ. Utbildning i teckenspråk lyckas inte enbart i anslutning till arbetet utan det skulle kräva att kurser i teckenspråk införs på läroanstalterna där nödcentralernas operatörer genomgår sin utbildning för att årligen hålla antalet teckenspråkskunniga operatörer på en jämn nivå.
Det är därför inte möjligt att lämna in en nödanmälan på teckenspråk utan stöd av en tredje part. Detsamma gäller andra situationer som kräver omedelbara åtgärder från myndigheternas sida, t.ex. sjöräddningsuppdrag. Det är anmärkningsvärt att det i myndigheternas samtliga, även brådskande, tjänster inte nödvändigtvis finns andra möjligheter än telefonsamtal (ljudtelefon). Interaktion på teckenspråk, till exempel på olycksplatser, har inte standardiserats.
En myndighetstjänst för teckenspråkstolkning är med hänsyn till antalet uppdrag inte lönt att skapa separat för varje myndighet, utan de befintliga strukturerna borde utnyttjas så mycket som möjligt. Antalet nödsamtal på teckenspråk är sannolikt få, och det lönar sig därför inte att bygga upp en separat fjärrtolkningsstudio för varje myndighet, vars årliga kostnader är betydande redan vad gäller lönekostnaderna. En sådan kostnadspost finns inte med i verksamhetsanslagen för någon säkerhetsmyndighet.
Syftet är att tillhandahålla en mer jämlik service
I nödcentralernas verksamhet har specialteamens behov vuxit fram som utvecklingsområden i olika skeden av verksamheten och i takt med att tekniken har utvecklats. Till exempel är nödtextmeddelandetjänsten för hörselskadade till nödnumret 112 nu mer jämlik, då tidigare var och en av de 15 nödcentralerna hade ett eget nummer för textmeddelanden.
Tillgängligheten gäller i stor utsträckning för alla olika tjänster som tillhandahålls av offentliga myndigheter, inklusive nödcentralernas verksamhet. Detta måste beaktas i all utvecklingsverksamhet.
Marko Nieminen
Direktör för Nödcentralsverkets operativa avdelning
