Nödcentralsverket grundades för 20 år sedan
Janne Koivukoski, räddningsråd vid inrikesministeriet, var från och med 1996 projektledare för nödcentralsförsöket som siktade på att grunda Nödcentralsverket. Som Nödcentralsverkets första direktör inledde han verksamheten för ämbetsverket, vars uppgift var att erbjuda finländarna tjänster på ett nödnummer.
Lagen om ett statligt Nödcentralsverk trädde i kraft den 1 januari 2001, då en ny statlig myndighet inrättades: Nödcentralsverket. Inrättandet av ämbetsverket föregicks av ett nödcentralsförsök, vars uppgift var att påvisa funktionaliteten av den nya modellen. Janne Koivukoski var då projektledare för inrikesministeriets nödcentralsprojekt, och i samband med inrättandet av ämbetsverket utnämndes han till Nödcentralsverkets första direktör.
- Nödcentralsförsöket krävde mod, vision och sträng organisation. Vid utarbetandet av nödcentralsreformen pågick ibland en het debatt om särskilt uppdelningen av nödcentralområden och centralernas läge. Inrättandet av ämbetsverket krävde en minskning av antalet nödcentraler från omkring 150 till 15. Ekonomi och effektivitet var förändringens hörnstenar.
Nödcentralsförsöket krävde mod, vision och sträng organisation. Vid utarbetandet av nödcentralsreformen pågick ibland en het debatt om särskilt uppdelningen av nödcentralområden och centralernas läge.
I och med inrättandet av Nödcentralsverket fick man en globalt unik nödcentralsservice till Finland, där man via ett nödnummer kontaktar alla räddningsmyndigheter. Nödcentralsverket fick i uppdrag att ta emot nödsamtal och utvärdera dessa samt förmedla uppdrag till andra myndigheter.
Framåt genom samarbete
Under ämbetsverkets etableringsfas spelade ett fungerande samarbete en stor roll. Det fanns dock komplikationer med förändringen.
- Vår största utmaning var att övertyga polisförvaltningen om att konceptet också skulle fungera för polisen. Dessutom uteslöts huvudstadsregionen till en början helt från lagen om nödcentraler, men de kommunala beslutsfattarna ångrade detta och hela landet inkluderades i samma nödcentralssystem på ett år. Också beslutet om nödcentralenhetens regionalisering orsakade problem, eftersom den inte var belägen i Kervo som planerat utan på västkusten i Björneborg.
Personalen var motiverad och entusiastisk, även om det inte var lätt att inrätta ett nytt ämbetsverk från grunden. I ett tidigt skede ägnades arbetet särskilt åt att rekrytera personal, utarbeta riktlinjer och föreskrifter, påbörja planeringen av nödcentraler samt förhandla med fackföreningar om frågor såsom löner och arbetstidsarrangemang.
- Det som jag allra mest kommer ihåg är att arbetet som utfördes av cheferna och personalen för nödcentralsförsöken samt deras entusiasm vid uppbyggandet av systemet. Personalen på nödcentralenheten var kompetent och produktiv och utförde ett stort arbete vid uppbyggandet av nya nödcentraler, rekryteringen av personal och inledandet av verksamheten. Tack till alla som var med och påverka uppbyggandet av nödcentralssystemet.
Nödcentralsverket måste lösa in sin plats inom säkerhetsfältet och vinna medborgarnas och myndigheternas förtroende. Man undkom dock inte kritik och inrikesministeriet kritiserades bland annat för dålig planering av ekonomin och verksamheten.
- I allmänhet leder dock förhandsplanering till beröm snarare än kritik, om planeringen lyckas på det sätt som vi hade lyckats. Verksamheten och ekonomin var korrekt dimensionerade med cirka fem procents exakthet, konstaterar Koivukoski.
Från sonen till en brandchef till centrum för 112-verksamhetens resultatsstyrning
Koivukoski är i sin nuvarande position som räddningsråd i centrum för strategi och resultatsstyrning för nödcentralsverksamheten.
- I min nuvarande tjänst har jag kunnat utnyttja den information jag har absorberat under min karriär vid nödcentralen. Vi har kommit bra i gång med Nödcentralsverkets nuvarande ledning, och jag tror att vi kan lösa de aktuella och kommande utmaningarna. Utvecklingen av Nödcentralsverket har kommit ganska nära den ursprungliga planen, både vad gäller antalet nödcentraler, mängden personal och kostnader. Jag är glad att jag har kunnat vara en del av säkerhetskedjan sedan jag var liten. Jag är son till en brandchef, och förr i tiden var vår hemtelefon kommunens brandlarmnummer. Varje gång telefonen ringde kunde det ha varit ett larm för brandkåren. Därför svarade jag på larmsamtal redan när jag var liten.
